Spår 11. Hudiksvall i historien.
Det här är bästa platsen att stå på för den som vill försöka förställa sig Hudiksvalls förändring genom seklerna. Två byar växte en gång fram vid den skyddande havsviken där Hornån löpte ut i den lilla inre fjärden. Byarna hette Hudik och Vallen.
Själva stan grundades 1582, då var vattenståndet mer än tre meter högre än idag. Båtarna kunde utan svårighet segla in i det som idag heter Lillfjärden. Genom landhöjningen blev passagen för grund och då flyttades hela stan närmare havet till den plats Hudiksvall har idag. Kyrkan började byggas 1643, men stan var fattig och kyrkan var inte färdig förrän efter 30 år. Redan efter 20 år eldhärjades kyrkan svårt efter ett blixtnedslag och det tog ytterligare några decennium innan den kunde invigas igen. Ungefär samtidigt som kyrkan började byggas i mitten av 1600-talet, hägnades staden in med ett staket och tullbommar infördes. Varor fick inte komma in i stan någon annan väg än via östra eller västra tullen, eller genom hamnens sjötull. Tullgrindarna revs i början av 1800-talet, men fortfarande lever minnet av den gamla ordningen kvar eftersom östra och västra tullgatan löper genom stadskärnan. Det största historiska trauma som staden upplevt var sannolikt ryssarnas härjningar här 1721. Under flera år hade ryska kosacker plundrat och ödelagt städer längs Sveriges ostkust och senvåren 1721 var det dags för Hudiksvall. 33 galärer med kosacker och hästar närmade sig staden. Alla som kunde flydde bort från kusten, också dom som hade utsetts till försvarare. De som inte kunde sätta sig i säkerhet, framför allt äldre och barn, låstes in i kyrkan.
Olof Broman, som var stadens präst och läkare skrev ner sina minnesbilder direkt efteråt ”De sågo hela staden i ljusan låga brinna och byar mångestädes så långt de kunde hinna” skrev han. Han häpnade över kosackernas ryttarkonst, ”Det var som om de flög fram utan att nudda marken, de lyckades rida över områden som ingen Hälsing tagit sig fram med häst”.
På bara några dar plundrade och brände Ryssarna hela stan, och när de drog sig tillbaka, stod bara kyrkan och en liten stuga i östra delen av stan kvar. Enligt legenden skonades stugan för att en rysk officer förälskat sig i dottern i huset, och han fick ta med sig dottern till ryssland på vilkor att stugan fick stå kvar.
Åtskilliga gånger har hudiksvallsborna tvingats bygga upp sin stad efter elds- vådor. År 1792 brann de östra delarna, och knappt 100 år senare var det dags igen.
Sågverksepoken har lämnat tydliga avtryck i Hudiksvall. På andra sidan fjärden söder om det mäktiga läroverket ser du Åvik där många sågverks-arbetare bodde.
Den 17 juni 1906 brann både brädgårdarna vid kajen och hela Åviks samhälle ned, och nära 2000 människor blev hemlösa. Vid Håstaholmen, som sticker ut med sina vita byggnader i söder, finns det också spår av sågverkstiden. De sista stora byggnaderna från den epoken monterades ner för bara några år sedan.